Anna

2011-11-10
01:24:00

Då vart dagen kommen...

Ja efter några månaders fram skjutning så har man nu låtit Amy och Millie somna in. Båda hade tumörer som kom plötsligt och växte fort. Amys tumör var väldigt tung och man märkte att han tyckte de med. Hon ville inte vara ute och springa så mkt. Och Millie fick en tumör precis vid baktassen. Så nu var den så stor så att hon hade svårt att nå ner med baktassen. Båda var friska och starka annars. Veterinären sa att hon fick ge dem mer avlivningsvätska än vanligt för dem ville inte somna. Jag vill alltid att dem ska få gas först, typ narkos, och sen få sprutan i buken. Hon sa även att de är bäst att göra så när de gäller råttor för dem kan gärna hugga tillbaka om något skadar dem för mk.

 

Amy och Mille föddes tillsammans som syskon och somnade in tillsammans som syskon.

 

Jag räddade dem från att bli ormmat eller något. De var en tjej i Småland någonstans som försökte sälja dem men ingen ville och hon sänkte priset massa. Vet när jag och Emma kusin åkte dit för att hämta dem. Gu vad hemskt de var, i det huset. De var stökigt, skabbigt, kissigt, magra hundar och katter. Och i hennes rum, Omg. Halm överallt och kaninburar överallt och hon hade bajs och halm och spån på golvet MED hennes kläder och flugor. Amy och Millie satt i separata burar för dem hade bråkat. Men de var ju inte så konstig när hon inte hade någon inredning till dem. Klart dem blir uttråkade och börjar bråka. Burbotten var helt sönder gnagen. Och Millie satt i en hamsterbur med HALM och SPÅN!

De gick bra att plocka upp Millie och stoppa henne i transportburen. Men Amy bet mig och de var första ggn jag hade blivit biten av en råtta. De gjorde ondare än vad jag hade tänkt mig. Är ju ändå van att bli biten av hamstrar. Men iaf jag stoppade tjejerna i samma bur och dem bråkade inte alls. Verkade som att dem bara blev glada att dem fick mötas igen och somnade, sov hela vägen hem inte ett ljud. Och dem har inte bråka någonsin efter de (iaf inte när jag varit nära) Båda gick upp i vikt och fick helt nya personligheter och växte mycket personligt. Millie blev Alfa hona efter Maja. Amy var dock alltid en burförsvarare men mycket god råtta utanför buren. De roliga var att när dem kom hem till mig fattade dem inte riktigt att den maten jag ger dem kunde man äta (vanlig människomat), dem var vana vid grön pellets, råttor ska IKKE äta pellets, dem är inte kaniner. Deras kropp funkar som människornas, därför man använder dem som labbdjur. Billigare än apor.

 

Men nu har dem fått vandra över regnbågsbron till alla andra små hjärtan.

 

Så nu har jag bara kvar Penny och Bianca och en liten (stor) Jerry. Och Jerry ska jag kastrera nästa mån hade jag tänkt mig så att han kan flytta in hos tjejerna. För han verkar komma överrens med tjejerna. Han gillar inte hanar han är värsta Killer rat då. Plus att jag kommer bara ha en bur då mycker skönare. Plus att alla kan vara ute samtidigt.

 

Ja efter några månaders fram skjutning så har man nu låtit Amy och Millie somna in. Båda hade tumörer som kom plötsligt och växte fort. Amys tumör var väldigt tung och man märkte att han tyckte de med. Hon ville inte vara ute och springa så mkt. Och Millie fick en tumör precis vid baktassen. Så nu var den så stor så att hon hade svårt att nå ner med baktassen. Båda var friska och starka annars. Veterinären sa att hon fick ge dem mer avlivningsvätska än vanligt för dem ville inte somna. Jag vill alltid att dem ska få gas först, typ narkos, och sen få sprutan i buken. Hon sa även att de är bäst att göra så när de gäller råttor för dem kan gärna hugga tillbaka om något skadar dem för mkt.

 

Amy och Mille föddes tillsammans som syskon och somnade in tillsammans som syskon.

 

Jag räddade dem från att bli ormmat eller något. De var en tjej i Småland någonstans som försökte sälja dem men ingen ville och hon sänkte priset massa. Vet när jag och Emma kusin åkte dit för att hämta dem. Gu vad hemskt de var, i det huset. De var stökigt, skabbigt, kissigt, magra hundar och katter. Och i hennes rum, Omg. Halm överallt och kaninburar överallt och hon hade bajs och halm och spån på golvet MED hennes kläder och flugor. Amy och Millie satt i separata burar för dem hade bråkat. Men de var ju inte så konstig när hon inte hade någon inredning till dem. Klart dem blir uttråkade och börjar bråka. Burbotten var helt sönder gnagen. Och Millie satt i en hamsterbur med HALM och SPÅN!

De gick bra att plocka upp Millie och stoppa henne i transportburen. Men Amy bet mig och de var första ggn jag hade blivit biten av en råtta. De gjorde ondare än vad jag hade tänkt mig. Är ju ändå van att bli biten av hamstrar. Men iaf jag stoppade tjejerna i samma bur och dem bråkade inte alls. Verkade som att dem bara blev glada att dem fick mötas igen och somnade, sov hela vägen hem inte ett ljud. Och dem har inte bråka någonsin efter de (iaf inte när jag varit nära) Båda gick upp i vikt och fick helt nya personligheter och växte mycket personligt. Millie blev Alfa hona efter Maja. Amy var dock alltid en burförsvarare men mycket god råtta utanför buren. De roliga var att när dem kom hem till mig fattade dem inte riktigt att den maten jag ger dem kunde man äta (vanlig människomat), dem var vana vid grön pellets, råttor ska IKKE äta pellets, dem är inte kaniner. Deras kropp funkar som människornas, därför man använder dem som labbdjur. Billigare än apor.

 

Men nu har dem fått vandra över regnbågsbron till alla andra små hjärtan.

 

Så nu har jag bara kvar Penny och Bianca och en liten (stor) Jerry. Och Jerry ska jag kastrera nästa mån hade jag tänkt mig så att han kan flytta in hos tjejerna. För han verkar komma överrens med tjejerna. Han gillar inte hanar han är värsta Killer rat då. Plus att jag kommer bara ha en bur då mycker skönare. Plus att alla kan vara ute samtidigt.

 

 

Jag ska fixa till inlägget lite bättrei morgon men nu är jag trött.

Peace!!

 


Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: